I höstens färger – EP:n som skulle släppas redan hösten 2022. Mamma var på väg till himlen och jag vände mig till musiken för att bearbeta och beskriva känslan i att förlora den viktigaste i mitt liv. Men trots att den hösten verkade vara för evigt och löven aldrig ville falla av från träden så fick jag inte produktionen klar i tid. Det blev vinter och mamma ångrade sig. Nästan två år till fick vi tillsammans. Nu 2025 har den nått ut – hela den här ceremoniella EP:n som även kom att omfatta min pappa som nyligen somnade in. Så fint men ändå så tungt.
En decennium av sjukdom och oro kom till sitt slut
I skrivande stund har jag räknat ut att mina föräldrar varit sjuka till och från i 30 år. Inga småsaker, det har varit hjärtinfarkter i mängder för pappa och mamma har haft både cancer och 12 år av alzheimer. Det är inte förrän nu efteråt som man förstår hur mycket det faktiskt tagit på krafterna. Även om jag vid själva slutskedet förstås mest fokuserat på sorgen i det och den där omedelbara brutala förlusten av de två viktigaste personerna i mitt liv – mina föräldrar.
Det är med blandad känsla jag reflekterar över releasen och låten ”I höstens färger”. Nog speglar den på alla vis hur det känns och jag hoppas faktiskt innerligt att den ska bli höstens finaste begravningslåt för fler än mig. Musik har sådan impact när det kommer till känslor, eller hur? Jag har nyligen varit på några konserter och föreställningar med musik och slås av det varje gång – hur man liksom nästan försvinner lite i medvetandet för en stund när man hör fin musik i olika former.
Ett bokslut mot friheten?
Den här nya låten – ja, i alla fall ny för er – jag trodde ju den skulle släppas redan 2022, den blev verkligen lite av ett bokslut för vårt liv tillsammans, jag, mamma och pappa. För innan jag ens hann ta farväl av mamma så följde pappa efter. Men som jag nämnde så har det varit en tid av mycket sjukdom, framförallt en intensiv period de senaste 10 åren. Så med det finns det förstås också en frihet hur det nu blivit. De har fått frid och slipper lida mer och jag går förhoppningsvis mot en friare framtid i fråga om att att vara en oroande anhörig som ”identitet”.
En ceremoniell EP-svit och känsloresa i vemodets toner
Så här har vi den nu – hela EP:n som består av 5 spår. Albumet inleder med de kortare men känslofulla preludiet för att direkt gå till huvudspåret ”I höstens färger”. Spår nr 3 är en akustisk version där jag låtit sången och körerna stå i centrum. Förstås har jag i vanlig ordning med en instrumental version, spår nr 4 och EP:n avslutas med ett improvisatoriskt postludium som verkligen stillar ner allt efter det lite kraftfullare slutet som huvudspåret har. Ett spår att nästan meditera till om man så vill. Lyssna och se vad du tycker!🍁🧡🌤️
